Just nu är min hjärna sprängfylld med matte. Den är så full att jag är förvånad över att jag inte har tappat allt annat den är bra till. Skönt att jag kan släppa det imorgon!

Sommartid. Ett bra påhitt det där. Inte bara får det dagarna att bli längre och ljusare utan det innebär även att när det slår om till sommartid så kommer sådana naiva stackars människor som jag fram. Dagen har spenderats på altanen, förvisso till hälften sovandes/pluggandes, men det ägde. Jag blir glad, och nu känns det som att alltihopa kommer gå som en dans. Självklart kommer jag få äta upp att jag skrev det där, åh vad jag kommer få göra det. Men det är morgondagens problem.

Förresten! Jag har en sorglig nyhet att berätta. Mina trogna svarta jeans har numera gått bort. På ett mycket hastigt och oväntat sätt. Du kan tro att de sprack mitt i någon häftig lyckohjulning på gräsmattan, men nej. Så spännande är jag ej. Jag skäms lite över att säga det här, men knappen längst upp på gylfen (har den något namn?..) lossnade. Jag borde ta det som ett tecken. Jag skyller det på mammas köttbullar och choklad. Fuck beach 2012.
Over and out!

Jag går runt och är glad, kanske till och med lite kär. I livet dårå. Inte för att det har skett någon vidare drastisk förändring i min tillvaro eller så... Antar bara att det är det här med ljus och värme som får mig att skina upp! Det gör att allt känns mycket lättare, t.ex. som att gå upp på morgonen (det är ju vanligtvis dagens största ansträngning) men numera känns det inte lika tungt.

 

Nu skall jag tvätta håret. Gillar dock mitt hår när det är lite otvättat. (Misstolka mig inte nu, inte när det är äckligt och fett. Utan när det bara gått någon dag. Det lockar sig finast då). Och att tvätta håret är bland det tråkigaste som finns, haha, jag vet. Bland alla grejer i världen så är det nog en av de tråkigaste sakerna man kan göra.  Jaja, nu ska jag ta mig i kragen.