Hon harklar sig på andra sidan bordet. Öppnar munnen och ut kommer bilder. Från förr.

Om när hon får en ring (som tillhört farfars mor) till sin femtioårsdag. Men fem diamanter fick farfar allt lägga till så att den skulle bli hennes egen present. "Jag fick ta till ordentligt nu när jag hade chansen", sade hon skrattandes.

---

Ringen vilar nu på min mors finger. "Jag har tre döttrar att kunna ge ringen till sedan".

Aj, orden stack precis vid det hemska såret som sträcker sig kring mitt hjärta. Mitt krypterade sinne kopplar samman orden till en kedja som tynger runt min hals och jag sjunker genom golvet.

Min farmor är gjord utav det hårdaste materialet. För hon klarar allt. Till och med att behöva ändra följden och ge släktklenoden, som var menad åt hennes egen dotter, till någon annan.